Första gången jag var hemma hos våra vänner såg jag deras fantastiskt fina slagbord på en gång. Gammalt, genuint, i fint skick och dessutom i den, enligt mig, perfekta färgen och finishen. Ett antal goda middagar och mysiga fikor avnjöts vid detta bord och jag beundrade det alltid massor.
En dag, efter att deras illla familj utökats ytterligare, och ommöbleringar gjort att slagbordet hamnat i köket där egentligen inte fick plats, åkte det ner i källaren där det blev stående ett tag. Jag saknade de gamla bordet när vi besökte våra vänner, men insåg att det bord de köpt istället faktiskt passade bättre.
Så dök det helt plötsligt upp igen, det fina, fina slagbordet. Men denna gång inte hemma hos våra vänner, utan i en annons de lagt upp där de nu, efter en del våndor, bestämt sig för att sälja bordet.
Och mitt hjärta började så dubbelslag. Såå gärna jag ha ville ha detta bord och jag kunde utan problem se framför mig hur fantastiskt bra det skulle passa i vårt stora vardagsrum. Jag började omgående bearbeta mannen och han insåg ganska snabbt hur otroligt gärna jag ville ha det eftersom jag pratade om det oavbrutet i flera dagar. Innan jag till slut slog till och köpte det. Och jag är såå nöjd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar