foto: vardagsglimtarochguldkorn.blogspot.com
Sista dagen på livets sista mammaledighet. Och visst känns det konstigt. Som jag kommer att sakna de ljuva dagarna som mammaledig med mina små kottar och att få vara tillsammans med dem hela tiden.
Att få vara tillsammans med sina barn hela dagarna i 1,5 år är verkligen är en ynnest. Jag ska inte sticka under stol med att den här tiden med grymt dålig sömn natt efter natt har gett mig galet många rynkor, gigantiskt stora påsar under ögonen och det är säkert bara en tidsfråga innan de gråa håren börjar dyka upp... Men på det stora hela har det varit fantastiskt att få vara dem nära och följa deras utveckling. Kärleken till de små liven är verkligen överväldigande.
Under lillans första år behagade hon alltid att somna i vagnen hem efter att vi lämnat storebror på förskolan vilket gjorde att jag kunde njuta till max av lite välförtjänt egentid. Att stanna till på ett konditori på väg hem från lämning och köpa med sig färska frallor hem till kaffet och morgontidningen flera dagar i veckan gör ju inte direkt ont.
Jag har haft förmånen att kunna umgås med många fina vänner som också varit mammalediga och det har blivit otaliga kaffestunder på café och lekstunder på lekplatsen. Kvalitetstid med vänner jag hade sedan tidigare och en hel del nya bekantskaper har berikat mina dagar.
Men nu är den här tiden alltså alldeles snart över. Det är med blandade känslor och ett styng av vemod men jag känner faktiskt samtidigt att det är ska bli skönt att gå tillbaka till arbetslivet med en helt annan sorts rutiner och struktur. En hel massa blandade och bubblande känslor och spänning och förväntan inför det nya.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar