REUNION

1998 började jag studera på högskolan i Kalmar. Det var en fantastisk tid på många sätt och en av anledningarna var de härliga människor man lärde känna. Föreläsningar, plugg, uppsatser och en och annan fest. Eller ja, i ärlighetens namn ganska många fester.

Många av tjejerna jag lärde känna under mina år i Kalmar har jag kontakt med än idag och några av dem ingår i kretsen av mina allra närmsta vänner. För ett tag sedan var vi fem tjejer som började prata om en reunion, till en början mest som en rolig grej då det faktiskt kändes ganska omöjligt att få till. Vi har alla barn, olika typer av jobb och bor inte direkt nära varandra... Men ganska omgående blev vi bjudna till Västerås där en av tjejerna bor och när ett datum kom på tal visade det sig att vi alla faktiskt kunde. Och sen rullade det liksom på.

Hotell och tågbiljetter bokades. Planer gjordes upp. Och helt plötsligt sågs vi igen. Drygt 13 år senare och alltså drygt 13 år sedan vi slutade plugga. Och också drygt 13 år sedan jag sist såg ett par av tjejerna.

Vi pratade i mun på varandra. Pratade gamla minnen. Skrattade. Uppdaterade varandra på nuläget. Skrattade lite till. Konstaterade att vi faktiskt var oss rätt lika. I alla fall till sättet och tack och lov inte så mycket till utseendet.

Långlunch, shopping, hotellhäng, chokladprovning & bubbel, grymt god middag och snack inpå småtimmarna. Alldeles för kort men grymt välbehövlig skönhetssömn och så en hotellfrukost på det och kaffe i mängder och snack ända fram tills jag var tvungen att bryta upp och rusa till tåget. Kom på mig själv sitta på tåget hem och småle vid tanken på alla gamla kalmarminnen som dök upp under helgen, men framför allt för att det var så härligt att träffa tjejerna igen.

foto: vardagsglimtarochguldkorn.blogspot.com