foto: pinterest.com
Efter två år med en liten tjej som sovit minst sagt knöligt är det rent av gudomligt att äntligen börja känna sig någorlunda utvilad igen. Konstant sömnbrist är förödande, tar knäcken på livsglädjen och gör en tvivlande till om man någonsin kommer att känna sig genuint glad för några som helst utsvävningar som sträcker sig efter kl 21 på kvällen igen. Men det finns ett slut och även om man tycker att det känns hopplöst emellanåt så vänder det förr eller senare.
I vårt fall började det vända under maj månad och har sedan dess sakta men säkert blivit bättre. Jag förfasade mig lite över om semesterns resplaner men diverse olika sorters boenden, framför allt den stora skillnaden att barnen i de flesta av dessa fall skulle komma att sova i samma rum, skulle rasera den positiva förändring som var på gång att infinna sig. Men icke. Båda barnen har denna sommar sovit bättre än någonsin och ingen är gladare än jag.
Visst har lilltjejen fortfarande en och annan knölig natt emellanåt och just inatt var en sådan. Hon somnade snabbt på kvällen men sedan vände och vred hon sig, satte sig upp, pratade och ropade i sömnen. Efter att jag vid 2-tiden hämtat in henne till vår säng kom hon ändå inte till ro utan fortsatte att knöla, vända och vrida i ytterligare en timme... Sedan somnade hon äntligen gott. Tätt, tätt intill.
Men en enstaka natt utan toppensömn gör verkligen ingenting alls när man vet att helheten är så galet mycket bättre än tidigare och känslan av att inte varje morgon vakna som ett vrak är fantastisk. Idag åkte jag till jobbet kl 07.50 och då låg hela familjen fortfarande och sov. Och det kändes på riktigt så himla, himla härligt. Låt den fina nattsömnen vara här för att stanna!
