foto: vardagsglimtarochguldkorn.blogspot.com
Jag vågar knappt säga det, men de senaste veckorna har lillstumpan faktiskt sovit snäppet bättre... men i gengäld har hon behagat vakna extremt tidigt, ofta runt klockan 05 vilket är alldeles för tidigt. Oftast vill hon då inte ens ligga kvar i sängen utan knata upp och leka, vilket ingen i övriga familjen är speciellt sugen på i den arla morgontimmen.
Hon har hållit sig hyfsat lugn och tyst när hon ligger tätt intill sin far och då kan man ju tänka att det är ytterst lämpligt för mig att somna om och fånga lite efterlängtad och välbehövlig sömn. Men det har varit totalt omöjligt att somna om den här veckan och därför har jag återupptagit min gamla vana med morgonträning. Och som jag gillar det.
Att smyga upp medan resten av familjen sover (nåja, halvsover som sagt...), dra på sig träningskläderna och jogga igenom ett lugnt och tyst Jönköping som sakta vaknar till. Och denna veckan dessutom medan morgonsolen tränger sig igenom molnen och speglar sig i det stilla vattnet i Munksjön...
En fantastiskt skön start på dagen, och stressen som blir då hela familjen ska in i vårt största, men ändå relativt lilla, badrum på övervåningen samtidigt, att maken slänger sig på cykeln till jobbet och jag sen ska få iordning det sista med mig själv och barnen och stuva in dem i bilen och lämna på förskolan - ja den stressen övervägs lätt av den sköna känslan man har med sig resten av dagen.
Och kaffet. Den underbara första koppen kaffe jag avnjuter efter att jag sladdat in på kontoret ett par minuter över åtta medan jag går igenom morgonens mailskörd. Den koppen är underbar varje dag, men speciellt en sådan här morgon. För att inte tala om frukosten vid 9-snåret. Frukosten är enligt mig dagens godaste mål och när den föregåtts av en morgonjogg, en stressig "fåiordningmigsjälvochbarnen" och en effektiv första timme på jobbet - ja det kallar jag en riktigt bra start på dagen.
Att det återigen är den där eftertraktade sömnen som hamnar i kläm är väl något jag helt enkelt får stå ut med...